Finland and Estonia 1989


Örebro-Stockholm-Åland Archipelago-Tallin-Helsingfors

For many years I wanted to sail to Tallin, the capitol of the Soviet state Estonia, but every year as I phoned the Soviet embassy to get a visa, they informed me there was no harbour in Tallin. Then suddenly 1989 when I phoned again, there was a harbour, and I could get a visa for a 3 day visit.

We took the usual route from Örebro to Stockholm and Åland, then continued through the Sea of Archipelago to Hangö where we set course for Tallin. After our visit in Tallin we continued to Helsingfors, the capitol of Finland, before we returned back home to Sweden. This year our log showed 1450 NM by the end of the season.


Örebro-Åland

Har man som vi sin hemmahamn i Örebro är det lång till havet. Först genom hela Hjälmaren, sedan kanalen ut i Arbogaån och vidare till Kungsör vid Mälaren. Därefter genom hela Mälaren och ut i Östersjön via Södertälje eller Stockholm. Normalt tar det minst 2 dagar att segla denna sträcka med alla slussningar och broöppningar man måste vänta på.

Hjälmare kanal är en av Europas äldsta vattenvägar. För några år sedan firades 350-års jubileum. På bilden står en utklädd Anders Ponten och hälsar MF Hjelmare Kanal välkommen in i slussen vid Hjälmare Docka.

Både Tove och jag gillar gamla kanaler. Det är lungt och fridfullt och stora vackra träd lutar sig ut över vattnet. Massor av djur inte minst olika sorts fåglar.

Från Stockholm seglade vi österut mot Finland via Åland där vi stämt träff med goda vänner från Ekenäs. Här lämnar dom oss för fulla segel i sin härliga SeaFinn-41:a.

Mellan Åland och Finland ligger det som brukar kallas Skärgårdshavet. Egentligen en naturlig fortsättning på Stockholms skärgård österut mot Finland. Mycket vacker skärgård med vänliga människor som dessutom pratar svenska. På de flesta öar finns bastu att låna i hamnen.

Skräppan på bilden växte den sommaren på en av dessa öar.

Vår båt är en Guyline ritad av Guy-Christer Lönngren i Åbo, Finland. Varje sommar arrangerar han en liten träff för Guyline-seglare på någon ö i närheten av Åbo. Ett 15-tal båtar brukar komma. Programmet består av kappsegling, tipspromenad och på kvällen en rejäl fest på klipporna.

En av hans senare skapelser är 822:an. Här ligger två stycken bredvid varandra. Till vänster i bild är en 3800:a med den karaktäristiska targa-bågen.

Många Guyline-ägare monterar rejäl ankstjärt baktill. På så vis ökar man farten lite och får en bra badplattform. Det var detta som gav oss iden att förlänga vår egen båt.


Estonia

Från Guyline-träffen i Åbo skärgård korsade vi Finska viken och fortsatte österut till Tallin i dåvarande Sovjetunionen.

Jag hade under ett antal år försökt få reda på om man kunde segla till Tallin och flera gånger ringt den Sovjetiska ambassaden i Stockholm för att få besked men man svarade alltid på typiskt sovjetiskt vis att det inte fanns någon hamn i Tallin i år. Så plötsligt ändrades allt. Redan 1988 tror jag att det gick att få visum till Tallin och 1989 när vi seglade var det inga problem alls med tillstånd. Det krävdes visum förstås och när vi anlände till Tallin klev såväl sovjetisk passpolis som tull ombord och skrev till och med upp tillverkningsnumret på ett luftgevär som vi hade med ombord. Vid avresan kontrollerades noga att geväret fanns kvar !

Såhär efteråt är det egentligen ganska roligt att ha besökt Estland med egen båt under Sovjettiden. Det är inte så många seglare som har den Sovjetiska gästflaggan i sin samling. För Estländarna själva var det förstås inte lika roligt vilket framgår av klottret på bilden ovan. Notera den svarte djävulen på gränsen mot öster !

Tallin är precis som Visby eller Lubeck en gammal Hansa-stad. På bilden ser man delar av den medeltida ringmuren och i bakgrunden ett betydligt modernare hotell.

Den enda hamn som var tillgänglig för utländska segelbåtar var den så kallade Olympiahamnen som byggdes till OS i Moskva 1980. Den var säkert fin när den byggdes men 9 år senare när den här bilden är tagen hade den redan börjat förfalla.

Till att börja med var vi ensamma i hamnen men rätt var det var började det strömma in båtar tillhörande årets kappsegling från Stockholm via Tallin till Helsingfors. På kvällen bjöds det på regattabal med middag bestående av stekt vildsvin och annat spännande. Vi erbjöds delta för 250:- per person. För detta fick vi en halv plastmugg dåligt vin och en papperstallrik med en skiva vildsvinsstek och potatis. Det fanns ingen stans att sitta. Kaffet var slut och till sammanlagt c:a 200 personer hade man 4 flaskor inhemsk konjak att bjuda på. Det märktes tydligt att dom Estländska värdarna skämdes för att dom inte kunde åstadkomma bättre, men vad skulle dom göra. Det gick väl helt enkelt inte att få tag på den mat man hade tänkt sig.

Till att börja med kände vi oss lurade men rätt var det var dök det upp ett stort antal backar med coca cola och ett helt bord fullt med rökt aborre och flundra. Varenda människa plockade på sig så mycket dom kunde. Jag hade coca cola i fickorna och Tove hade rökt aborre i handväskan när vi återvände till båten !

Den rikt utsmyckade ortodoxa kyrkan i Tallin är typisk för länderna österut.

En vy uppifrån gamla staden over hustaken förbi tornet Höge Herman och vidare ner mot lastkranarna i hamnen.


Finland-Örebro

Från Tallin fortsatte vi till Helsingfors. Precis i inloppet ligger den gamla fästningen Sveaborg (bilden) och strax innanför ligger Nylands Jaktklubbs lilla holme med sin gästhamn.

När vi kommer in i gästhamnen får vi till vår stora förvåning se en amerikansk båt som vi träffade på Färöarna ett år tidigare. Ed och Susan och gissa att dom blev förvånade av att se oss. Vi tog sällskap under några dagar genom den finska skärgården tillbaks mot Sverige. Dom lämnade USA ett år tidigare och hade tillbringat vintern i Medelhavet. Nu ville dom se Östersjön innan dom återigen seglade söderut mot Västindien och hem till USA.

På bilden har vi just lämnat Helsingfors med Ed och Susan tätt i hälarna.

Bogseraren Ingemar från Röda Bolaget nån stans på östersjön. Gissa vad han bogserar ?

Två sektioner till ett ett fartygsbygge hängde i vajern. Antagligen byggda någonstans i Finland och på väg söderut för att svetsas ihop till en hel båt nånstans.

I slutet av Augusti varje år går en av sveriges största kappseglingar av stapeln. Vinön Runt heter den och banan går som namnet antyder runt Vinön i Hjälmaren. C.a 100-150 båtar brukar samlas till start för att segla den 25 sjömil långa banan. Södra Hjälmarens Båtklubb arrangerar.

Det finns många klubbar i Hjälmaren och utbudet av kappseglingar är stort. Gästhamnar finns det gott om men också naturhamnar med klippor eller sandstrand allt efter behag. C:a 1000 segelbåtar räknar man med att det finns i sjön men det finns också seglande kanoter och vintertid en hel del isjakter med vilka man också tävlar.

En annan bild från Vinön Runt 1989. Det är bråttom att få ner spinnakrarna vid rundningsmärket och sen är det kryss igen.

Hoppsan, halka visst till lite. Dom här fyra bilderna tog Tove i samband med att Räddningstjänsten hade en uppvisning under Vinön Runt och killarna i båten är alltså brandmän som spelar teater och såsmåningom till och med lyckas tända eld på båten varvid kollegorna får komma till undsättning !


The End