Canal Midi and around Spain 1986


During the summer 1986 I sailed Lynx with different crews from Örebro to the Mediterranean through Canal du Midi, around Spain and back to Örebro again. Around 5000 NM in three months!

My parents joined me on Canal du Midi. They also took the pictures from that part of the journey. Tove scanned everything 1998 and I wrote the texts with an update 2014.


Around Spain in three months

Från Sverige tog vi oss genom Kiel-kanalen söderut till Isle of Wight och anrika Cowes. Engelska seglingssocitetens träffpunkt nummer 1. Här gick det fint till. Flaggkaptenen på bilden skötte förutom flaggorna även de skinande mässingskanonerna. Kappsegling av något slag pågick mer eller mindre hela tiden på "The Solent".Från Sverige tog vi oss genom Kiel-kanalen söderut till Isle of Wight och anrika Cowes. Engelska seglingssocitetens träffpunkt nummer 1. Här gick det fint till. Flaggkaptenen på bilden skötte förutom flaggorna även de skinande mässingskanonerna. Kappsegling av något slag pågick mer eller mindre hela tiden på "The Solent".

I den kungliga seglingsklubbens trädgård spelades det kula. Alla i uniform på traditionellt engelskt vis förstås !

Flytbryggor förstås pga. tidvattnet. Massor av båtar, både inhemska och besökare. En del stora och en del små. Båten till vänster är STOR. Bara bommen var dubbelt så lång som hela vår båt ! Masten var över 50 meter hög ! Det handlar om den anrika J-jakten Velsheda som hade Cowes som hemmahamn. Vi hamnade strax bakom henne på samma brygga och kände oss som jolleseglare. Att ha sett Velsheda i verkligheten är ett minne för livet !

Så här såg hon ut från vår sittbrunn. Helt flushdäckad och inga winchar. Bara taljor och block. Storseglet är 500 kvm. 1000 pund om dan om man ville chartra henne. Inte så blodigt om man är en 10 -15 man. Lite senare kom en mycket stor Swanbåt och förtöjde på hennes utsida. Swanens mast räckte inte ens upp till undre spridarparet på Velshedas mast, och hon hade minst 3 eller 4 par spridare !

Från Isle of Wight fortsatte vi till Kanalöarna. Först Alderny och sedan St. Peters Port på Gurnsey. Här var det trångt. Ofattbart mycket båtar.

Kanalöarna är kända för kraftigt tidvatten. Variationer på över 10 meter förekommer. Den inre hamnbassängen i St. Peters Port är skyddad från alltför stora variationer genom en tröskel i inloppet. Ut och in kommer man bara vid högvatten. Trots detta blir det ont om vatten närmast kajen men det hindrar inte en del seglare från att förtöja där. Hur törs dom ?

Från Gurnsey forsatte vi till Bordeaux på gränsen mellan Frankrike och Spanien längst in i Biscaya. I Bordeaux börjar den vattenväg som brukar kallas kanal Midi. Egentligen består den av flera kanaler som tillsammans förbinder Atlanten med Medelhavet och Canal du Midi är bara en av dom. Grunt är det, bara c:a 1.40 och lägsta broarna är 3 meter så masten tar man av i Bordeax.

Från Bordeaux går kanalen genom klassiska vindistrikt som Sauternes, Loupiac och Cadillac. Blanquette är en metod att göra sprattelvin som är som champagne. Att det även görs goda röda viner i trakterna av Bordeaux är väl ingen nyhet.

Många slussar var det, och dom flesta var tämligen normala till sin konstruktion men den här var nåt alldeles extra. Det är nog bara i Frankrike man törs prova så okonventionella lösningar som den här.

Principen är det lutande planets. En båt åker in i nedre delen på en jättelång uppförsränna. Självklart finns det bara vatten längst ned till att börja med. Sen fälls en stor klaff ned bakom båten. Klaffen tätar mot rännans sidor och botten. Därefter sätter klaffen igång att röra sig uppför rännan. Detta går till på så vis att två monstruösa traktorer drar alltihop mellan sig, en på vardera sidan på rännan. Följden blir att den lilla vattenbassäng som båten ligger och flyter på sakta rör sig uppför rännan och båten följer förstås med. Väl uppe öppnas en slussport och båten kan fortsätta som vanligt igen. På nästa bild syns det kanske bättre.

Anordningen lär vara tämligen unik. En av fördelarna är att den i princip fungerar utan vattentillförsel uppifrån. Vattentillförseln är annars ett av de största problemen med konventionella slussar. Varje gång man öppnar en slussport rinner vatten neråt i systemet och någon måste fylla på nytt vatten uppfrån hela tiden. Varför den "vandrande klaffen" inte använts på fler ställen vet jag inte men nån hake var det väl när det kom till det praktiska även om ideen var fin.

C:a 170 slussar totalt av vilka dom flesta inte är högre än 2-3 meter. Kanalen är en av Europas äldsta, invigd i mitten av 1600-talet. Hjälmare kanal mellan Hjälmaren och Mälaren är något äldre, c:a 1630.

Kortaste vägen mellan två punkter är en rät linje. Detta lär vara omöjligt att bevisa och kallas därför axiom men i praktiken är det nog ingen som tvekar. Bitvis är kanalen absolut spikrak kilometer efter kilometer. Som en enda lång trappa.

Solrosor i miljoner. Som soldater i givakt, alla vända åt samma håll. Sakta följer dom solen över himlavalvet. I början av kanalen var det mest vinodlingar men mot medelhavssidan blev solrosorna vanligare.

Inte bara kanalen är gammal förstås. Många byar utefter kanalen är medeltida eller äldre. Vi besökte en by med en kyrka från 1100-talet och en äkta Rembrant som visades upp på begäran. Lite fattigt kanske jämfört med norra Frankrike men billigt. Vi åten 4-rätters middag på ett litet hotell för 35:- per person. Då ingick husets vin !

Varför man så ofta planterar plataner längs de Franska kanalerna vet jag inte. I Sverige planterade vi ekar längs våra kanaler för att få virke till fartygsbygge men jag tror inte man bygger fartyg av plataner. Möjligen har jag fel. Vackra är dom i alla fall med sina släta stammar och kraftiga lövverk.

En av de mest kända gamla städerna är Carcassonne. Den gamla staden är omgiven av en helt intakt dubbelmur med c:a 50 torn byggd på1200-talet. Innanför murarna ligger en lika gammal kyrka och ett slott.

Carcassonne är förstås ett populärt turistmål och inuti staden pågår hela tiden olika jippon. Här är det en grupp gycklare som underhåller. Filminspelningar lär också vara vanliga i Carcassonne.

Ytterligare en bild från den c:a 1.5 km långa dubbla ringmuren.

Kanalen passerar förbi Carcassone precis utanför muren och här ligger också en sluss. En busslast turister råkade komma just som vi slussade.

Akvedukter finns det gott om på kanal Midi. Den här var ovanligt vackert utsmyckad med en fin mosaik.

Den här akvedukten lär vara en av världens längsta. C:a 600 meter.

Ingen lång akvedukt men härlig utsikt söderut.

Så kom vi äntligen fram till Port la Nouvelle i Medelhavet. Tyvärr hade jag alldeles för bråttom och stressade igenom kanalen på bara 10 dar. Jag skulle vilja haft minst 14 dagar på mig, helst mera Här mastade vi på med hjälp av en sån där ofantligt stor lyftkran som dom lastar och lossar stora fartyg med. Huj va det gick. Masten for upp i luften som en raket och det hela var klart på bara några minuter.

1:a gången i Medelhavet på egen köl. Lite pirrigt var det. Nu skulle det bli segling igen och mina föräldrar som följt med på kanalerna byttes ut mot ny besättning. Härifrån dagseglade vi söderut längs kusten och stannade ett par dar i Estartit där vi passade på att dyka lite. Under en vecka seglade jag helt ensam men i Malaga gastade min gode vän David på och följde med hela vägen hem till Sverige. I utbyte hade jag lovat honom att att gasta på hans båt från Kanarieöarna till Västindien kommande vinter vilket jag också sen gjorde, men det är en annan historia.

1:a stoppet efter Malaga är Gibraltar. En hög klippa full med apor ! Ja det finns människor också förstås men dom är ju inte lika berömda. Gibraltar tillhör Storbritannien och aporna på klippan är viktiga för engelsmännen. När aporna lämnar klippan skall imperiet gå under sas det. Därför matar man aporna och vårdar dom på alla sätt. Churchill lär till och med ha importerat nya apor när dom gamla höll på att ta slut !

Hamnen till vänster, en flygplats mitt i och vägar runtomkring. Gränsen mot Spanien går på andra sidan flygplatsen och enda vägen över gränsen korsar också flygplanens landningsbana. När ett plan kommer fäller man helt enkelt ner bommar över vägen, ungefär som en järnvägskorsning.

Shepards marina i Gibraltar är välförsedd med det mesta i båtväg. Snabba motorbåtar verkade vara populära men den här tar väl ändå priset. Sex (6) stycken jättestora utombordare bredvid varandra. Med så många motorer var det inte konstigt att en var trasig. Jag tror dom var på 275 hästar styck eller var det bara 225 ?

Från Gibraltar kryssade vi norrut längs Portugals kust i ständig motvind ända upp till Biscaya. 1200 sjömil kryss ! Från mer erfarna seglare fick vi sen veta att det alltid blåser nordligt på den här sträckan och att alla med lite förnuft i skallen istället seglar via Azorerna när dom ska norrut. Nåväl, över Biscaya och vidare upp genom kanalen fick vi jättefin segling ända hem till Sverige igen.


The End