Det finns gott om stora kryssningsfartyg i Västindien. Det här moderna segelfartyget kom till Bequia när vi var där. Det ankrade upp en bit ut och sen kördes turisterna iland i små motorbåtar. Under en dag kryllade det lilla samhället av amerikanska turister som köpte CocaCola, öl, glass och souvenirer. På kvällen for dom tillbaks till fartyget igen och nästa dag var dom borta. Turismen måste vara en av dom viktigaste inkomstkällorna för människorna här.6 veckor efter att Tord och jag lämnade Arlanda var det dags att flyga hem igen. Vi seglade från Bequia till St. Vincent som ligger strax intill och flög därifrån i ett litet flygplan till Barbados och sen med ordinarie flyg till Arlanda igen via Florida och New York. Det kändes ganska konstigt att stiga ur planet på Arlande med flera minusgrader och snö på marken. Efter ett äventyr av det här slaget tar det ett tag innan man är hemma igen rent mentalt.
David blev kvar i Västindien. Han jobbar som skeppare på olika båtar men seglar varje sommar nån transportsegling hem till Europa för att komma och hälsa på. Vid det här laget har han åtminstone 10 atlantseglingar bakom sig. Dilly Dally seglar inte så mycket numer utan står på land i St. Lucia och fungerar som bostad åt David när han är där.
Klicka på bilden för att få se en större bild !