Nästa bild

Föregående

Index
 
 
 

Navigationen sköttes med sextant. Skepparen var välutbildad och vi andra två hjälptes åt med att ta tiden. Två gånger om dan togs 5 solhöjder med någon minuts mellanrum. Sen gick skepparen ner och räknade och efter en stund fick vi veta hur långt vi seglat sen förra solhöjden. Gick det bra kunde det bli uppåt 130 sjömil per dygn och gick det dåligt var vi nere på 30. Vi hade mycket lite bränsle och var tvugna att segla så mycket som möjligt. Diesel sparade vi för att kunna ladda batterierna och säkra tillgången på ström till autopiloten.

Efter c:a 20 dagar siktade vi ett fartyg och ropade upp dom på VHF:en för att få en säker position. Dom gav oss en position från sin satellitnavigator och den skiljde bara 5 sjömil från vår egen position enligt skepparens beräkningar. Sen dess har jag alltid haft svårt att bli imponerad av satellitnavigering.